LEXIN

De orklasser som förekommer i ordböckerna och exempel på ord från varje ordklass:

Följande beteckningar är inte ordklasser i vanlig mening utan gäller delar av sammansatta ord:

Syftet med att ge synonymer eller antonymer utöver definitionen är dubbelt. Dels ökar det chansen att du förstår uppslagsordet utan att behöva slå upp i en tvåspråkig ordbok – det räcker ju att du förstår en av synonymerna (eller antonymerna). Dels kan det bidra till att öka ditt aktiva svenska ordförråd, även när du slår upp uppslagsordet i en tvåspråkig ordbok – i bästa fall kanske du lär dig ett nytt ord i förbifarten.

Eftersom verbens uppslagsform är presens, förklaras de med hjälp av verb i presens. För dem som är vana vid tidigare upplagor av Lexin kan det nämnas att detta är en nyhet.

För de flesta namn på växter och djur ges dels en beskrivning på svenska, dels deras latinska namn. Med kännedom om det latinska namnet kan man ofta gå in på Internet och få en bild på växten eller djuret i fråga (ofta finns en bild redan i Lexin). T.ex.:

varg [var:j] substantiv
(varg, vargen, vargar, vargarna)
ett stort rovdjur som är släkt med hunden (Canis lupus)

I definitionerna förekommer i princip bara ord som förklaras på annat håll i ordboken, dvs. ord som antingen själva är uppslagsord eller sammansättningar som är språkexempel (som barrskog i artikeln skog under Språkexempel. Om du vill ha en förklaring på ett ord i en definition (t.ex. ordet rovdjur i artikeln varg), så räcker det i de flesta fall att du slår upp det ordet.

Grammatikkommentar

Grammatikkommentarer talar om när det finns begränsningar i vissa böjningsformer. Exempel på sådana uppgifter i Lexins nya ordbok ("svenska") är:

Exempel på grammatikkommentarer i de tvåspråkiga ordböckerna är:

Stilkommentar

Stilkommentarer gäller ord som inte gärna kan användas i alla sammanhang av alla svenskar.

Formella ord används mest i byråkratiska sammanhang, högtidliga ord kanske i kyrkliga sammanhang, vardagliga ord vid informella samtal och ålderdomliga ord kanske mest av äldre personer. Ord som betecknas som stötande bör man nog undvika helt, och man bör tänka sig för innan man använder nedsättande ord. Beteckningen ”hist.” anger att den sak som ordet betecknar inte längre finns, annat än kanske på museer. Här följer en lista över stilbeteckningarna med exempel.

Det finns tre sorters språkexempel: sammansättningar, fria fraser och meningar, och idiom (fasta uttryck). Låt oss se på artikeln skog:

skog [sko:g] substantiv
(skog, skogen, skogar, skogarna)

större område med träd

Sammansättningar:
skogs|dunge
barr|skog
löv|skog

Exempel:
hon tycker om att ströva i skogen

Uttryck:
Dra åt skogen! Försvinn!
går åt skogen misslyckas helt
lovar guld och gröna skogar ger frikostiga löften

Efter definitionen kommer först tre sammansättningar, skogsdunge, barrskog och lövskog. Efter sammansättningarna kommer en vanlig mening som innehåller ordet skog, och därefter tre s.k. idiom, dvs. uttryck som måste förklaras eftersom skog inte har sin vanliga betydelse där.

Vi ser lite närmare på sammansättningarna, fraserna och idiomen i tur och ordning.

Sammansättningar

I den första sammansättningen kommer skog först och i den andra och tredje kommer skog sist. I alla tre fallen anges gränsen mellan orden i sammansättningarna med ett lodstreck.

Som du ser är förleden i skogsdunge inte skog utan skogs. Sådana små förändringar är väldigt vanliga när man bildar sammansättningar av svenska ord, särskilt substantiv. Mycket ofta lägger man till ett s som i det här fallet (jfr bergs-trakt, dags-resa). Om det enkla substantivet slutar på a eller e, är det i stället vanligt att den vokalen försvinner: flick-grupp, skol-klass. För de flesta substantiv i Lexin får du upplysningar om hur grundordet förändras i sammansättningar, på samma sätt som i artikeln skog.

Det här kan vara viktigt när du själv skriver uppsats e.d. Om du t.ex. skriver en text om skogar, är det ganska troligt att du förr eller senare behöver använda en sammansättning med skog som inte står i ordböcker. Du kanske skriver om en utflykt till skogen och vill veta om det heter (felaktigt) skogutflykt eller skogsutflykt. Exemplet skogsdunge i artikeln skog ger svaret: det måste heta skogsutflykt.

Ibland, men ganska sällan, är det lite mer komplicerat. Se på artikeln gata:

gata [²gạ:ta] substantiv
(gata, gatan, gator, gatorna)

väg i en tätort

Sammansättningar:
gatu|belysning
gatu|korsning
gat|hörn
affärs|gata
huvud|gata
tvär|gata

Exempel:
en starkt trafikerad gata
Gå över gatan på övergångsstället!

Uttryck:
går på gatan är prostituerad
mannen på gatan den vanliga människan

Sammansättningar med gata kan alltså börja antingen gatu- eller gat-. Om du ska skapa en ny sammansättning med gata kan du därför inte veta hur förleden ska se ut. Lösningen, när ordboken inte ger svar, är förstås att kontrollera på Internet vilket av de två alternativen som är vanligast.

Om du vill veta hur ordet skogsdunge böjs, slår du bara upp den artikeln eller artikeln dunge.

Lövskog och barrskog är typiska sammansättingar med skog som efterled, dvs. sist i ordet. De finns inte som egna uppslagsord men är lätta att förstå och bidrar till beskrivningen av ordet skog. Om du trots allt inte skulle förstå dem, är det bara att slå upp förlederna löv och barr. Men ambitionen i Lexin är att alla sammansättningar som står som språkexempel ska vara genomskinliga, alltså lätta att förstå.

Fraser och meningar ("Exempel")

Efter sammansättningarna kommer ofta en eller flera meningar eller fraser. De ska vara enkla att förstå och samtidigt öka dina möjligheter att förstå uppslagsordet och ge dig kunskap om hur det används. Ofta är det svårt att ge en heltäckande och samtidigt enkel definition, och då spelar exempelmeningarna en särskilt viktig roll.

I artikeln skog finns en exempelmening som säger något om vad man ”använder” skogen till: hon tycker om att ströva i skogen. I artikeln gata som vi nyss såg på finns en typisk fras (en starkt trafikerad gata) och en mening som i det här fallet är en uppmaning: Gå över gatan på övergångsstället! Ganska många exempel i Lexin är uppmaningar och de börjar alltid med stor bokstav och slutar med utropstecken.

Det finns över 22 000 exempelfraser och exempelmeningar i Lexin, nästan en per artikel i genomsnitt. De spelar en mycket viktig roll i ordboken, i första hand för att göra beskrivningen av betydelsen mer konkret, men också för att hjälpa dig när du skriver texter.

Idiom ("Uttryck")

Idiom är fraser och meningar som måste förklaras. De står i fetstil och i bokstavsordning efter det första ordet.

Det har alltid varit ett problem för dem som använder ordböcker att gissa på vilket av orden i idiomet som man får förklaringen. Ska man leta efter idiomet lovar guld och gröna skogar i artikeln lovar, guld, grön eller skog? I Lexin spelar det ingen roll var du letar, du hittar informationen i alla fyra artiklarna. Det bör spara en del tid och energi

Vi ser först på verbet sover. En typisk mening är Anders sover, men vi kan inte tänka oss en mening som Anders sover Lisa. Som alla verb måste sover ha subjekt (Anders), men det kan inte ha något objekt. Verbet anställer däremot måste ha ett objekt (Anders anställde Lisa). Andra verb, t.ex. skriver, kan ha ett objekt, men måste inte: Anders skriver; Anders skriver en bok. Det här är viktiga egenskaper hos verben som man måste känna till när man använder dem i tal eller skrift. I Lexin ges information om de här egenskaperna på följande sätt:

någon sover
någon anställer någon
nådon skriver (något)

Någon står för en person. (Vi bortser här från att även djur kan sova, liksom från bildliga uttryck som staden sover). Något står för ett djur, en sak eller något abstrakt. Subjektet till alla tre verben är alltså en person. Verbet sover kan inte ha något objekt, medan verbet anställer måste ha ett objekt som är en person och verbet skriver kan ha ett objekt som i så fall är en sak (t.ex. en bok). Det sista objektet är alltså inte nödvändigt, vilket markeras med parentes kring ”något”.

Det finns också verb som konstrueras med två objekt, t.ex. ger (Anders gav Lisa en present). Då ser informationen ut så här:

någon ger någon något

Verbet ger kan också konstrueras med en preposition; man kan både säga Anders gav Lisa en present och Anders gav en present till Lisa. Det sista markeras så här:

någon ger något till någon

Många verb kan också ta hela satser som objekt, ofta jämte personer och saker. Ett sådant verb är skratta:

ngn skrattar (åt ngn/ngt/SATS)

Den schematiska informationen motsvaras av verkliga meningar som Anders skrattade (observera parentesen!), Anders skrattade åt Lisa, Anders skrattade åt skämtet och Anders skrattade åt att Lisa härmade Erik.

Vissa verb konstrueras med andra verb som då har infinitivform, t.ex. barnen behövde sova. Det motsvaras av informationen:

någon behöver VERB

Vidare konstrueras ett antal verb med tids- eller rumsangivelser. Då kan det se ut så här:

något varar TID
någon bor PLATS

vilket t.ex. motsvaras av de verkliga meningarna matchen varade två timmar och Anders bor i Malmö.

På samma sätt som verben är många adjektiv försedda med upplysningar om konstruktionssätt. I de flesta fall handlar det om att ordboken ger hjälp med valet av preposition. Här är ett par exempel:

någon är arg (på någon)
någon är stolt (över någon/något/att+VERB/SATS)

som t.ex. motsvaras av verkliga meningar som Anders är arg (parentesen!), Anders är arg på Lisa, Anders är stolt (parentesen!), Anders är stolt över Lisa, Anders är stolt över sin prestation, Anders är stolt över att vara ordförande och Anders är stolt över att han blev vald till ordförande.

Nedan följer en översikt över klasser av verb och deras vanligaste kombinationsmöjligheter. I tabellen används följande förkortningar:

A, B, C

personer

x, y, z

saker eller abstrakta företeelser

INF

infinitiv

PREP

preposition

PRED.

predikativ